Brev från Rebecca Weiss

Min mor Helga lämnade oss 16 augusti 2002.
Jag älskade henne, och saknar henne varje dag.
Hon var en underbar mor och jag hade tur att ha en sådan förälder.

Helga hade en stor familj och stod sina syskon och syskonbarn mycket nära.
Hon hade också många, många vänner som älskade henne.

Även när Helgas kropp var gammal var hon ung i sinnet och klar i huvudet.
Hon stelnade inte, som många äldre människor gör. Hon var öppen, tolerant, nyfiken, alltid villig att undersöka och omvärdera situationer och ideer.
Även under sina sista år knöt hon nya vänskapsband,och de som lärde känna henne var förbluffade över hennes vitalitet och utstrålning. Hon hade en andlig förankring och var övertygad om att vi alla är odödliga varelser som levt förut och kommer leva igen.

Hon stred som ett lejon för sina ideer och drömmar, livet igenom. För politiska, sociala och religiösa organisationer, för Fredsrörelsen, Amnesty, Djurens Rätt och Barnens Rätt.

Helga var en stor och unik konstnär. Hennes stil var omisskännelig och hon hade en bredd och mångsidighet som få konstnärer har. Dikterna är lika vackra och gripande som målningarna. Budskapet är alltid optimistiskt och upplyftande. Många människor har sagt att hennes konst och böcker har förändrat eller räddat deras liv.

Jag tänker hålla Helgas minne levande. Hennes konst och filosofi förtjänar att spridas.

Rebecca